Patience and acceptance

We gain and we lose everyday in life. When we lose something precious we also lose our patience. The patience to understand and accept the why behind our loss.

 It is easy to lose oneself in sadness and in hopelessness. We must rise and be strong, be patient and wait for the next good thing that will happen. It is easy to fall into a pattern of misery when we've lost something really important to us. But it is very important to rise, to get up in the morning and appreciate all the good things we have in life. It is easier said than done but believe me it works. 

No matter what you are going through, keep pushing, keep moving because at the end of the day it is all up to us. Our families, friends, colleagues, therapists etc can only push us to a certain limit but the real push comes from within us. Keep getting up and keep moving, and you will see that Allah will give you strength that you've never imagined having. Things you never have imagined will happen.

It's all in the attitude, no matter what you are going through in life, trust Allah and you will never be let down. Trust yourself and you won't let yourself down. I promise. It's all in the attitude. 

Sleepless in Gävle

Insomnia. Är riktigt förkyld, har varit det i några dagar nu. Blir mycket svårt att somna, det gör ont att överhuvudtaget lägga sig ner. Haft en riktigt bra dag dock. Man lär sig verkligen något nytt varje dag. Det gäller att vara öppen för saker i livet, vara mottaglig och våga leva. Det är mycket vi inte vet om människorna vi umgås med varje dag, att ta sig tiden att på nytt lära känna en människa i ens liv är något vi borde göra oftare. Det blir lätt hänt att man tar varandra föregivet, man tror sig veta allt om denna människa men jag har upptäckt att människor förändras, på gott och ont. Då är det viktigt att man "förnyar" vänskapen eller kontakten, det gäller att lära känna människan igen. Det är viktigt med det personliga mötet, det intima i en relation mellan två personer. Att ge tid och få tid, umgås och leva, det är vad jag har gjort den senaste tiden.

Jag har upptäckt att alla människor bär på så mycket som vi inte vet något om. Dem svårigheter alla går igenom, kärleken, hatet, ledsamheten, glädjen, ja alla känslor som människor har inombords. Det gäller att ge tid, ge plats för dessa känslor så att man får leva och bara vara. Känna sig trygg att uttrycka sig och berätta sin unika historia, dela med sig och sprida kunskap. Det är helt fantastiskt hur mycket man kan lära sig av varandra och hur mycket man själv har att ge. Våga mötas och våga  berätta, det är viktigt att få sin röst hörd.